Horst Schröder - samhällets fiende nr 1

I april 1989 hamnade en anmälan om "barnpornografibrott, samt brott mot tryckfrihetsförordningen" på justitiekanslern (JK) Hans Starks bord. Anmälaren var Bo Bertilsson, ordföranden i Malmöavdelningen av Folkaktionen mot Pornografi, den anklagade var Horst Schröder och hans tidning Pox. Bo Bertilsson ville pröva tillämpningen av den nya lag som klubbats igenom samma år och som förbjöd skildringar av "sexuellt våld eller tvång" i tryckta bilder. Den var en utökning av en lag från 1986 som gällde rörlig bild (film). De bilder som han ville få prövade fanns i första numret av Pox från 1989. JK valde att väcka åtal och rättegången som följde blev kulmen på en mörk period i den svenska tryckfrihetens historia.

Epix, Nr 1, 1984
Omslag av Enki Bilal.

Horst Schröder, född 1943, kom till Sverige från Tyskland i början av 70-talet. Han är doktor i litteraturvetenskap och har skrivit mycket om serier. 1982 startade Horst förlaget Medusa (idag bokförlaget Epix) som gav ut seriealbum. Hans dröm var att börja ge ut serier för vuxna på svenska. En sorgligt ödslig marknad i Sverige vid den tiden. Här, i motsats till länder som Frankrike, Belgien och Italien, har serier alltid främst betraktats som ett medium riktat till barn oavsett innehåll. 1984 skred Horst till verket. I maj kom första numret av tidningen Epix ut, en tidning som främst hade fokus på franska serieskapare som publicerats i magasin som Pilote och À Suivre. Starten blev problematisk då tryckeriet drog sig ur då de fick se omslaget, en bild på en barbröstad kvinna  ritad av Enki Bilal. Horst blev tvingad att snabbt leta upp ett nytt tryckeri som var villigt att trycka hans tidning. I november samma år fick Epix syskonet Pox, som mer koncentrerade sig på nordamerikanska och europeiska undergroundserier. Ett drygt år senare började han även att ge ut Tung Metall och Elixir. På kort tid hade han byggt upp ett eget serieimperium som helt dominerade den svenska marknaden för så kallade vuxenserier.

Vid sidan av problemen med att hitta ett tryckeri som ville trycka hans serier för vuxna, och en distributör så att de nådde ut till möjliga köpare, så lyckades Horst dessutom hamna i konflikt med både Sture Hegerfors och hans Svenska Serieakademin samt Joakim Pirinen och tidningen Galago. Sture - som var och är en stor beundrare av klassiska serier som Dick Tracy, Fantomen och Modesty Blaise - tyckte att de serier Horst gav ut var tillgjorda och hade "skruvade konstanspråk", något han gärna talade om ifall någon frågade honom. Vilket media ofta gjorde. När det gällde Joakim och Galago så var det istället Horst som tyckte att deras konstnärliga ambitioner fick ta för stor plats.

Pox, Nr 1, 1989.
Omslag av Lorenzo Mattotti.

Men dessa problem och konflikter var bara början. Dagens Nyheter skrev 1986 en artikel om vuxenserier, främst då Pox. DN fördömde tidningen och skrev om en pappa som blivit upprörd över att sonens Pox (nr 2, 1986) var fylld av "våld, porr och vanställda ansikten." Pappan hade ringt och skällt ut Konsumbutiken som sålt tidningen, butiken svarade med att sluta sälja den. Föreståndaren sade till DN att “vi har ju kvalitetskrav på serier vi säljer i våra butiker.” En av serierna som upprörde pappan och som inte levde upp till Konsumbutikens kvalitetskrav var den mångfaldigt prisbelönade serieskaparen Art Spiegelmans självbiografiska serie ”Fången på helvetes-planeten – En fallstudie.” Art Spiegelman fick Pulitzerpriset för sin serieroman Maus som bygger på intervjuer med Spiegelmans far, Vladek Spiegelman, en polsk jude som överlevt Förintelsen. DN passade även på att fråga folk på stan ifall de tyckte att Pox var lämplig för barn, något de inte ansåg att den var. Vad DN inte gjorde var att prata med Horst som hade varit helt överens med dem - Pox var inte lämplig för barn, den var riktad till vuxna. Det här blir inledningen på ett allt större drev gentemot Horst och tidningar med serier riktade mot vuxna. En moralpanik började att dra in över Sverige och självutnämnda moralpoliser stod redo runt om i landet. I Östersund upplyste polismannen Lennart Eriksson lokalsamhället om faran med "knark-, porr- och våldsserietidningarna." I Uppsala vandrade ett par polismän runt och informerade tidningsförsäljare om tidningarnas skadliga inverkan på våra barn och unga. I mars 1987 skrev Hälsinge-Kuriren om konferensen "Barn och våld." Artikeln illustrerades med ett fotografi av ett bord fyllt med vapen som tagits i beslag från ungdomar samt tre tidningar - en kung-fu tidning, den amerikanska pro-cannabistidningen High Times samt ett nummer av Epix.

Bild ur "Resan till Betlehem - Domarboken kap. 19" 
av Mike Matthews och Neil Gaiman.

Folkaktionen mot Pornografi (FmP) bildades 1985 och bedrev opinionsbildning mot barnpornografi och sexualiserat våld. När vuxenserier började uppmärksammas i media under 1986 så började även FmP ge dessa extra uppmärksamhet. Det är denna uppmärksamhet som leder fram till Bo Bertilssons anmälan tre år senare. Väl framme hos justitiekanslern avskrevs barnpornografibrottet omgående, men däremot valde Hans Stark att väcka åtal mot Pox och dess ansvarige utgivare Horst Schröder på punkten olaga våldsskildring.  I JKs stämningsansökan står det "I tidningen förekommer bilder vari skildras sexuellt våld eller tvång." Åtalet gällde bilder från fem olika serier. Bland dessa hittar  vi "Hor på kontor" av Dori Seda som handlar om en kvinnlig arkivarie som hämnas på sin manlige chef samt Neil Gaimans "Resan till Betlehem." Gaimans serie var baserad på kapitel 19–21 av Domarboken i Gamla Testamentet och var en del av ett större verk skrivet av bl.a. honom, Alan Moore och Dave Gibbons kallat "Outrageous Tales from the Old Testament." Illustratörer var flera kända namn som Gibbons och Dave McKean. Det är värt att notera att de anmälda serierna inte enbart hörde till de halvpornografiska serier som ofta brukade publiceras i Pox, utan även till andra genres.

"Hor på kontor" av Dori Seda. © Dori Seda

Rättegången startade i september 1989 och Horst slog tillbaka bl.a. genom att ge ut den 116 sidor tjocka tidningen Åtalad! som innehöll alla de åtalade serierna samt ett antal serier som berörde censurfrågor. Den innehöll även artiklar om åtalet och om moralpanik. Horst stod inte helt ensam under rättegången. Bland de som försvarade hans utgivningsrätt fanns konstnären Peter Dahl, journalisten och kritikern Göran Everdahl, förläggaren och författaren John-Henri Holmberg samt en mängd personer och förlag från seriesverige. Även Galago gav, om än ett väldigt halvhjärtat, stöd till Horst Schröder.

Mot rättegångens slut började även ledarsidorna och kultursverige vakna till liv och inse vad en fällande dom skulle kunna leda till. DNs kulturkritiker Leif Nylén skrev i november 1989: "Att utgångspunkten för Pox är att serien utgör en konstform framstår som tämligen självklart. Det handlar aldrig om serier som på ett konventionellt sätt berättar någon enkel historia. Poängen är den originella stilen i teckning och text, det självsvåldiga fabulerandet, de överraskade perspektiven, de utstuderade parodierna och parafraserna. Där finns en spännvidd mellan det groteska och det romantiska, det realistiska och det abstraherande. Ofta handlar det om ganska usel konst, men det är en annan fråga. Det är inte JK:s sak att syssla med konstkritik, det saknar man kompetens för."

Den 19 januari 1990, i rättegångens slutskede, skrev Johannes Åman en ledare i DN kallad "Det sluttande planet": "Kriminalisering av tecknade bilder som är sprungna ur rena fantasier måste emellertid uteslutande grundas på någonting annat, nämligen rädslan för farliga tankar. Härmed är vi ute på farlig mark. Ty det är denna rädsla som alltid varit drivfjädern bakom censur och andra statliga frihetsinskränkningar. Om vi accepterar att serier som skildrar sexuellt våld är för farliga för att få läsas, hur försvarar vi då det skrivna ordets frihet? Fantasier kan ju uttryckas i ord lika väl som i bild, och vad är det som säger att inte också en roman som skildrar sexuellt våld och tvång skulle kunna påverka människor? Varför skulle det förövrigt bara vara skildringar av sexuella fantasier som hetsar människor att begå handlingar som skadar andra? En annan aspekt som tål att funderas över är om det verkligen är den s.k. skräpkulturens våldsskildringar som har den djupaste inverkan på människor."

Horst Schröder, maj 2014.

I januari 1990 avslutades rättegången och Horst Schröder frikändes. Med det så hade den här historien kunnat få ett lyckligt slut. Så blev det tyvärr inte. Samtidigt med rättegången började Sverige gå in i en lågkonjunktur. Bankkrisens 90-tal närmade sig. Horst och hans tidningsimperium fick allt svårare att klara sig och upplagorna dalade. Dessutom valde det Kooperativa Förbundet, som drev Konsum och Domus, att efter den frikännande domen bannlysa alla Horst Schröders tidningar från sina butiker. Hans distributör gick i konkurs 1993 vilket ledde till att hans tidningar inte längre nådde ut. Samma år försattes hans förlag RSR Epix AB i konkurs. Serier riktade till vuxna blev återigen endast en angelägenhet för de närmast sörjande och läsarna hänvisades till specialbutiker. Där befinner vi oss fortfarande, drygt 20 år senare.

2008 skrev Neil Gaiman om tryckfrihet på sin blogg: "The first time I ever came close actually to sending a publisher to prison for something I had written was about 1986 or 1987, for Knockabout's Outrageous Tales From The Old Testament: I'd retold a story from the Book of Judges that contained a rape and murder, and this was held to have contravened a Swedish law depicting images of violence against women. The case was only won when the defense pointed out that the words were from the King James version of the bible, and that the images were a fair representation thereof..."

Horst Schröder publicerade ett kaos av serier som vi kan tycka vad vi vill om. Vissa av dem var, enligt min subjektiva bedömning, minst sagt trista och gubbiga. Men andra var vackra, djärva, samhällskritiska och radikala. Jag saknar hans tidningar och i dagar som dessa, då tecknare skjuts ihjäl, så kan det vara bra att minnas vad som hände här i Sverige för inte så länge sedan.



Källor:
Wikipedia - Horst Schröder
Seriewikin - Pox-rättegången
Rutor och reflektioner - serieblogg
Pox-rättegången, Mangafallet och Tintin-gate
- en diskursanalys av debatter och nyhetsrapportering i svensk media om tecknade serier och censur - av Elin Jansson, Uppsala Universitet